Hur gör man åtskillnad på mossor och lavar?
Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är oerhört lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan klara av olika förhållande och som är känsliga för olika saker.
Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme och beskydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den dessutom algen från uttorkning. Algen i sin tur bidrar med att bilda energi med hjälp av fotosyntes.
Det finns runt tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö arter med alla möjliga färgspektra, t.e.x. klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!
Lavar växer helst på stenar samt träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.
De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan användas inom många områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien använt lav i brödbak. En del lavar kan man med största fördel nyttja för att växtfärga garn och då ges mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan göra med lavar, om man bara vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.
Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga samt fukt. De växer framförallt på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Det innebär att mossa då och då tycker om att växa på hustak.
Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att suga upp vatten samt näring. Istället sker upptag via de bladliknande utskotten, genom porer som alltid står öppna.
När mossa växer på takpannor växer de vanligen in mellan takpannorna och då vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket innebär att takpannorna går itu. Det är därför viktigt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man måste ta bort det manuellt, inte nyttja bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.
Mossa är stundvis också ett problem i gräsmattan. Oftast beror mossans herravälde på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska må väl. Det bästa är då att fixa de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara oerhört attraktiv eftersom det vanligtvis bidrar till en lummig grönska.
Det är alltså inte enbart dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både fina och kan vara väldigt användbara! Vill man få bort dom är det lättast med Fulstopp – också i gräsmattan.