Mossor och lavar, skillnader samt likheter
Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de bägge växtgrupperna skiljer sig åt på många vis. Trots att bägge grupperna exempelvis inte har rötter har de skilda sätt att komma runt det problemet.
Mossa är en vanligtvis grön växtgrupp som har funnits på jorden i drygt 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har också en kort stam och bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och gärna är skuggigt. De kan gro på stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.
Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller vätan. Detta innebär att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.
Mossa tycker om att växa i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar då ut mossan.
Man kan också använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att fort avlägsna mossa. Man bör dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det ska användas med största försiktighet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.
Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man ska inte bara hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat åter. Då och då kan mossa vara oerhört fint i trädgårdar och bidra till en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir vått igen kommer växten ånyo spira och fortplanta sig.
Lavar å andra sidan är inte en ensam växt utan en korsning mellan en alg eller cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i nästan samtliga fall är det svampen som skänker den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och skapar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att bilda energi genom fotosyntes.
Lavar trivs bäst där det är ljust samt torrt. De är vanligtvis grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder totalt utan vatten med tanke på att de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan avge ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.
Det finns även lavar som växer på träd och erhåller sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i exempelvis mat eller att färga garn med hjälp av det för att erhålla naturfärger.
Som man kan märka av så är mossor och lavar egentligen inte speciellt lika varandra, trots att de i somliga fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det lätt och varar längst med hjälp av Fulstopp.